jag har tänkt på en sak...

Hur mycket man än vill förneka det så finns det en jäkla massa status inblandad i alla sosiala samanhang. Tittade någon gång på en intervju med någon, någon form av forskare i människans beteende tror jag. Han sa i alla fall att alla på något vis vill ha en viss possition i flocken (det som blir status). Det coola med det han sa (som var en liten aha-uplevelse för mig i alla fall) var att alla inte vill vara överst. Man vill liksom vara lagom. Och jag märkte att jag också vill det, vara någon stans mitt emellan, inte överst. Så man ger sig själv rollen i gruppen. Eller hjärnan kanske bestämmer det. Så om man säger att man inte bryr sig om status ljuger man, man kanske bara gör det omedvetet. Det som blir iriterande är när folk försöker höja sin egen status genom att umgås med de som har högre, borde man liksom inte börja inifrån sig själv då om nu status är allt?

Jag har i alla fall ganska svårt att inte tänka på det här när jag är i sosiala samanhang. Men det blir lite roligare att spela statusspelet när man vet hur det fungerar, inte roligare än sten, sax, påse, men ganska kul. Innan har jag liksom försökt att stå vid sidan och titta på när de anndra töntar sig, lite kul det också.

Tycker att det är coolt att människan är ett djur som alla andra, att vi också har instinkter och inbyggda beteenden.