Pyykologilektion och lite till
Det här jag sa om att jag alldrig (alldrig stavad alldriig med två L) eller sällan tänker kul tankar när det är så mycket skola och vardag. Jag komer inte på något kul att blogga om.
Vänta! Tittar på dansbandskampen, det fins ett band som heter Zekes! Som min lillebror.
Aja, min blogg är i alla fall på väg att bli en "idag-gjorde-jag-det-blogg" och det vill jag inte riktigt ha, vill mer ha en "idag-tänkte-jag-det-blogg"
Men jag kan säga en sak som jag gjorde igår. Jag var überpluggis på psykologin, altså Hermioneklass. Var typ den enda som räckte upp handen, eller inte enda men oftast och typ på riktigt varanan minut. Konstig känsla. Men det var för att vi gick igenom det "biologiska perspektivet" altså typ hur hjärnan på riktigt fungerar, sådär att hjärnceller skickar signaler och så, hur det fungerar och att det kan leda till psykiska sjukdommar.
Såhär om någon är intreserad :P, plugga lite under lovet ;) :
Hjärnceller skickar signaler mellan varandra genom synapser. Signalerna skickas med hjälp av signalsubstanser med en massa mysko namn som antingen typ (nu gissar jag) skickar signaler eller bryter ner de substanser som skickar signaler. Vet inte riktigt men det är i alla fall så att det finns ämnen som hjälper att skicka signaler och ämnen som hämmar. Och om man är deprimerad kan det betyda att man har brist på något sådant ämne, vet inte om det är en hämmare eller skickare men skulle gissa på en hämmare. Då skulle det kunna vara (än en gång gissningar) att brist på vissa sådana där hämande substanser gör att negativa tankar alldrig slutar eftersom inget bromsar dem. De bara fortsätter och man ältar dem så mycket att man blir deprimerad.
Vänta! Tittar på dansbandskampen, det fins ett band som heter Zekes! Som min lillebror.
Aja, min blogg är i alla fall på väg att bli en "idag-gjorde-jag-det-blogg" och det vill jag inte riktigt ha, vill mer ha en "idag-tänkte-jag-det-blogg"
Men jag kan säga en sak som jag gjorde igår. Jag var überpluggis på psykologin, altså Hermioneklass. Var typ den enda som räckte upp handen, eller inte enda men oftast och typ på riktigt varanan minut. Konstig känsla. Men det var för att vi gick igenom det "biologiska perspektivet" altså typ hur hjärnan på riktigt fungerar, sådär att hjärnceller skickar signaler och så, hur det fungerar och att det kan leda till psykiska sjukdommar.
Såhär om någon är intreserad :P, plugga lite under lovet ;) :
Hjärnceller skickar signaler mellan varandra genom synapser. Signalerna skickas med hjälp av signalsubstanser med en massa mysko namn som antingen typ (nu gissar jag) skickar signaler eller bryter ner de substanser som skickar signaler. Vet inte riktigt men det är i alla fall så att det finns ämnen som hjälper att skicka signaler och ämnen som hämmar. Och om man är deprimerad kan det betyda att man har brist på något sådant ämne, vet inte om det är en hämmare eller skickare men skulle gissa på en hämmare. Då skulle det kunna vara (än en gång gissningar) att brist på vissa sådana där hämande substanser gör att negativa tankar alldrig slutar eftersom inget bromsar dem. De bara fortsätter och man ältar dem så mycket att man blir deprimerad.
Kommentarer
Trackback
