jag har tänkt på en sak...

Jag har ett problem. Jag får dåligt samvete när jag är snäll, eller jag är rädd för att vara för snäll. Till exempel idag, jag sa till far att han kunde få mina godisar en jag stannar där, jag ger dom aldrig till han. Det känns fel, på samma sätt som det känns fel att vara taskig, lite sådär dåligt samvete-aktigt. Jag vet inte varför, jag ville inte ha godisarna för dom var äckliga så det var inte felet. Någon stans i hjärnan ville jag bara inte framstå som för snäll tror jag. Det händer rätt ofta också. satt ni vet, jag vill igentligen göra det där lite snälla när jag säger det, jag bara struntar i det i alla fall, så fåga igen :p