jag har tänkt på en sak...

Jag har tänkt på en sak. Härnan är ju världens mest avancerade überdator. Det var min far som fick mig att börja tänka på det här. Han har läst någon bok om musikens påverkan på hjärnan. Han förklarade att om man till exempel ser en person man känner igen så är det inte bara synen och synsentrat som jobbar, utan det koppalar till något ställe som uppfattar att det är en människa, ett ställe som kommer ihåg vilken människa, ett ställe som kommer ihåg personens namn, ett ställe som vet hur man känner för personen, minnen om var personen gjort, vad personen har för kläder, vad kläder är, vad en tröja är, vad man känner för tröjor, ett ställe i hjärnan som ska bedöma om kläderna är fina/fula, ni fattar, överdrivet många kopplingar. Och det här samtidigt som lukten av personen ska registreras och kopplas vidare på samma sätt, och rösten på samma vis. Och dessutom ska allt detta sammarbeta så att man inte tror att man träffar flera olika människor. Och allt detta på liksom mindre än en secund

Fatta hur mycket signaler som ska skickas rätt samtidigt, och då ändå vid ett helt vanligt vardagstillfälle som man inte ens anstränger sig för. Fatta när man träffar flera personer, eller tänker och värkligen anstränger hjärnan. Fatta hur mycket evulutionen kan göra. Fatta vilken superdator vi har i våra huvuden!


Och när man ändå har fått en helt gratis, varför inte utnyttja den till något vettigt? Och vad är en hjärna till för om inte att tänka? Så jag börjar mer och mer fundera på att bli forskare. Och fatta häfftigt, alla dom här sakerna man hör att man har upptäckt, att VARA med och upptäcka dom. När man sitter och tittar på något vetenskapsprogram på tv och får någon sådan här "owaooo...", fatta att vara först med att få det "owaooo...":et, att uptäcka sådana saker. Verkar som en häfftig kännsla.