F'låt
Jag har gjort en stor upptäckt. Och har i det kommit på att jag har en himmla massa människor att förlåta. För så här va, ibland så ger jag omedvetet onda blickar till folk. Och nån gång är det någon som påpekar det och jag bara nej, jag är ju inte alls sur på dig. Sen har jag tänkt över det där, och såhär är det: Jag går förbi en en liten grupp människor som pratar om någe intresant eller jag överhuvudtaget lyssnar på ett samtal utan att vara särskilt involverad själv, jag börjar tänka hm... jag undrar vad de pratar om igentligen... eller jag håller nog med lite, men inte om det där... Poängen är i alla fall att jag börjar se funderande ut samtidigt som jag sneglar lite på människorna. Och ett funderande ansikte är inte helt olikt ett argt, ögonbrynen åker ner och munnen blir smalare och lite sånt. Så alltså ser det ut som jag blänger surt på den jag lyssnar på. Så om ni får en ond blick av mig, tro inte att jag hatar er, förmodligen funderar jag bara. :)
