Pyykologilektion och lite till
Det här jag sa om att jag alldrig (alldrig stavad alldriig med två L) eller sällan tänker kul tankar när det är så mycket skola och vardag. Jag komer inte på något kul att blogga om.
Vänta! Tittar på dansbandskampen, det fins ett band som heter Zekes! Som min lillebror.
Aja, min blogg är i alla fall på väg att bli en "idag-gjorde-jag-det-blogg" och det vill jag inte riktigt ha, vill mer ha en "idag-tänkte-jag-det-blogg"
Men jag kan säga en sak som jag gjorde igår. Jag var überpluggis på psykologin, altså Hermioneklass. Var typ den enda som räckte upp handen, eller inte enda men oftast och typ på riktigt varanan minut. Konstig känsla. Men det var för att vi gick igenom det "biologiska perspektivet" altså typ hur hjärnan på riktigt fungerar, sådär att hjärnceller skickar signaler och så, hur det fungerar och att det kan leda till psykiska sjukdommar.
Såhär om någon är intreserad :P, plugga lite under lovet ;) :
Hjärnceller skickar signaler mellan varandra genom synapser. Signalerna skickas med hjälp av signalsubstanser med en massa mysko namn som antingen typ (nu gissar jag) skickar signaler eller bryter ner de substanser som skickar signaler. Vet inte riktigt men det är i alla fall så att det finns ämnen som hjälper att skicka signaler och ämnen som hämmar. Och om man är deprimerad kan det betyda att man har brist på något sådant ämne, vet inte om det är en hämmare eller skickare men skulle gissa på en hämmare. Då skulle det kunna vara (än en gång gissningar) att brist på vissa sådana där hämande substanser gör att negativa tankar alldrig slutar eftersom inget bromsar dem. De bara fortsätter och man ältar dem så mycket att man blir deprimerad.
Vänta! Tittar på dansbandskampen, det fins ett band som heter Zekes! Som min lillebror.
Aja, min blogg är i alla fall på väg att bli en "idag-gjorde-jag-det-blogg" och det vill jag inte riktigt ha, vill mer ha en "idag-tänkte-jag-det-blogg"
Men jag kan säga en sak som jag gjorde igår. Jag var überpluggis på psykologin, altså Hermioneklass. Var typ den enda som räckte upp handen, eller inte enda men oftast och typ på riktigt varanan minut. Konstig känsla. Men det var för att vi gick igenom det "biologiska perspektivet" altså typ hur hjärnan på riktigt fungerar, sådär att hjärnceller skickar signaler och så, hur det fungerar och att det kan leda till psykiska sjukdommar.
Såhär om någon är intreserad :P, plugga lite under lovet ;) :
Hjärnceller skickar signaler mellan varandra genom synapser. Signalerna skickas med hjälp av signalsubstanser med en massa mysko namn som antingen typ (nu gissar jag) skickar signaler eller bryter ner de substanser som skickar signaler. Vet inte riktigt men det är i alla fall så att det finns ämnen som hjälper att skicka signaler och ämnen som hämmar. Och om man är deprimerad kan det betyda att man har brist på något sådant ämne, vet inte om det är en hämmare eller skickare men skulle gissa på en hämmare. Då skulle det kunna vara (än en gång gissningar) att brist på vissa sådana där hämande substanser gör att negativa tankar alldrig slutar eftersom inget bromsar dem. De bara fortsätter och man ältar dem så mycket att man blir deprimerad.
Tänka
Jag har tänkt på en sak, man tänker mycket mer när man är ute på sjön. Då har man så obegränsat med tid och så lite att göra så då blire att man sysselsätter sig själv med att tänka, ganska sjönt. Nu stannar liksom tankarna av och ersätts av plugg, kanske också någon form av tankar, inte lika kul bara.
Det är lite som boken jag läser. Farenhight 451. Orkar inte förklara kom jag på :p
Det är lite som boken jag läser. Farenhight 451. Orkar inte förklara kom jag på :p
Snällhet
Jag har ett problem. Jag får dåligt samvete när jag är snäll, eller jag är rädd för att vara för snäll. Till exempel idag, jag sa till far att han kunde få mina godisar en jag stannar där, jag ger dom aldrig till han. Det känns fel, på samma sätt som det känns fel att vara taskig, lite sådär dåligt samvete-aktigt. Jag vet inte varför, jag ville inte ha godisarna för dom var äckliga så det var inte felet. Någon stans i hjärnan ville jag bara inte framstå som för snäll tror jag. Det händer rätt ofta också. satt ni vet, jag vill igentligen göra det där lite snälla när jag säger det, jag bara struntar i det i alla fall, så fåga igen :p
Rastlös
Nu har jag tittat klart på En hjärnas födelse och död, alla avsnitt. Och jag blir bara såhär owaoow... Och sen blir jag såhär jätte rastlös för att jag inte kan prata av mig till någon, ingen är hemma. Och då vandrar jag bara runt i huset och småäter saker jag inte ens tycker är gott. Och jag orkar inte riktigt skriva allt jag tänker på just nu, skulle bli en hel bok. Men coolt var det i alla fall. Till exempel kan foster som fortfarande ligger i magen börja lära sig språk. As coolt! Trodde knappt man kunde höra då. Se den! Specielt Linnea tror jag.
En hjärnas födelse och död
Kommit hem från skolan, bajstrött. Och nu har jag börjat titta på En hjärnas födelse och död. Och ja, jag kommer hem och sätter frivilligt på en dvd med ett ur-program. Frågan om varför vi över huvud taget har dvd:er med ur-program låter jag vara obesvarad.
Jag vet inte ens om man kan kalla det nördigt, tror att jag bara gills som tönt. Men det är coolt att vara tönt, så det så! STOLT TÖNT!
Programet är i alla fall skitintersant.
Jag vet inte ens om man kan kalla det nördigt, tror att jag bara gills som tönt. Men det är coolt att vara tönt, så det så! STOLT TÖNT!
Programet är i alla fall skitintersant.
Världens übrigaste überdator
Jag har tänkt på en sak. Härnan är ju världens mest avancerade überdator. Det var min far som fick mig att börja tänka på det här. Han har läst någon bok om musikens påverkan på hjärnan. Han förklarade att om man till exempel ser en person man känner igen så är det inte bara synen och synsentrat som jobbar, utan det koppalar till något ställe som uppfattar att det är en människa, ett ställe som kommer ihåg vilken människa, ett ställe som kommer ihåg personens namn, ett ställe som vet hur man känner för personen, minnen om var personen gjort, vad personen har för kläder, vad kläder är, vad en tröja är, vad man känner för tröjor, ett ställe i hjärnan som ska bedöma om kläderna är fina/fula, ni fattar, överdrivet många kopplingar. Och det här samtidigt som lukten av personen ska registreras och kopplas vidare på samma sätt, och rösten på samma vis. Och dessutom ska allt detta sammarbeta så att man inte tror att man träffar flera olika människor. Och allt detta på liksom mindre än en secund
Fatta hur mycket signaler som ska skickas rätt samtidigt, och då ändå vid ett helt vanligt vardagstillfälle som man inte ens anstränger sig för. Fatta när man träffar flera personer, eller tänker och värkligen anstränger hjärnan. Fatta hur mycket evulutionen kan göra. Fatta vilken superdator vi har i våra huvuden!
Och när man ändå har fått en helt gratis, varför inte utnyttja den till något vettigt? Och vad är en hjärna till för om inte att tänka? Så jag börjar mer och mer fundera på att bli forskare. Och fatta häfftigt, alla dom här sakerna man hör att man har upptäckt, att VARA med och upptäcka dom. När man sitter och tittar på något vetenskapsprogram på tv och får någon sådan här "owaooo...", fatta att vara först med att få det "owaooo...":et, att uptäcka sådana saker. Verkar som en häfftig kännsla.
Fatta hur mycket signaler som ska skickas rätt samtidigt, och då ändå vid ett helt vanligt vardagstillfälle som man inte ens anstränger sig för. Fatta när man träffar flera personer, eller tänker och värkligen anstränger hjärnan. Fatta hur mycket evulutionen kan göra. Fatta vilken superdator vi har i våra huvuden!
Och när man ändå har fått en helt gratis, varför inte utnyttja den till något vettigt? Och vad är en hjärna till för om inte att tänka? Så jag börjar mer och mer fundera på att bli forskare. Och fatta häfftigt, alla dom här sakerna man hör att man har upptäckt, att VARA med och upptäcka dom. När man sitter och tittar på något vetenskapsprogram på tv och får någon sådan här "owaooo...", fatta att vara först med att få det "owaooo...":et, att uptäcka sådana saker. Verkar som en häfftig kännsla.
Fan, det skulle jag ha sagt...
Ni vet såhär när man kommer hem på kvällen och kommer på att det skulle jag sagt i den där disskutionen. Så är det för mig, men man får byta ut kvällen mot nästa vecka, i vissa fall (utan överdrift, på riktigt) nästa månad. Är inte direkt vad man kan kalla kvicktänkt (överflödig information). Tror att jag måste ha sådär några duchar, några ligga-och-tänka--innan-man-somnar och några bussresor innan jag kommer på den där komentaren eller fattar skämtet. Det måste liksom ligga och mala i medvetandet ett tag.
Har funderat på att komma en månad senare och bara "kommer du ihåg då, när vi snackade och så? Jag har ett svar på din fråga nu..." Skulle vara kul, men jag vet inte riktigt, känns lite väl mycket att liksom mucka gräl i onödan...
I alla fall fattade jag igår vad spola kröken betyder, eller att det är ett ordskämt :D , altså kröken, kröka XD. Och det har på riktigt tagit TIO ÅR. Till och med mer än vad jag trodde innan jag började räkna o,O .
Appropå räkna, min extrema skicklighet i huvudräkning kan jag inte säga bättrar på mitt ickeexisterande ryckte om att jag är en kvicktänkt person. Det finns alltid någon del på nationella där man inte får ha miniräknare, där är det fingrar och halvhögtmumlande som gäller. Och nej jag går inte på lågstadiet, tycker bara det är dumt att sluta räkna på fingrarna, det är trots allt det lättaste sättet. Det är som att lära sig att gå när det är så mycket lättare att krypa.
Har funderat på att komma en månad senare och bara "kommer du ihåg då, när vi snackade och så? Jag har ett svar på din fråga nu..." Skulle vara kul, men jag vet inte riktigt, känns lite väl mycket att liksom mucka gräl i onödan...
I alla fall fattade jag igår vad spola kröken betyder, eller att det är ett ordskämt :D , altså kröken, kröka XD. Och det har på riktigt tagit TIO ÅR. Till och med mer än vad jag trodde innan jag började räkna o,O .
Appropå räkna, min extrema skicklighet i huvudräkning kan jag inte säga bättrar på mitt ickeexisterande ryckte om att jag är en kvicktänkt person. Det finns alltid någon del på nationella där man inte får ha miniräknare, där är det fingrar och halvhögtmumlande som gäller. Och nej jag går inte på lågstadiet, tycker bara det är dumt att sluta räkna på fingrarna, det är trots allt det lättaste sättet. Det är som att lära sig att gå när det är så mycket lättare att krypa.
Upplevelser
Jag brukar glömma bort vad jag har upplevt och inte. Till exempel, har jag sett en giraff? Jag har ingen aning. Tills för ett litet tag sedan trodde jag det men sedan kom jag och tänka på att jag kanske alldrig sett någon irl, bara på bild och film. Det är lite läskigt. Jag har aldrig varit på månen, men jag vet exakt hur det ser ut där. Ibland kan jag komma på mig själv med att veta att jag varit i kina och sett vattenfall för att någon sckund senare; "Jag har aldrig varit i kina, jag har ju inte ens sett ett vattnfall om inte becken i skogen bakom huset räknas. Måste ha varit någon dockumentär" .
Men det är ändå lite kul, att man kan uppleva världen från teven och internet. Utan sådanna medier skulle jag inte sett mycket mer än mitt hus, de skolor jag gått på och lite affärer, möjligtvis lite fina ställen i svergie och grekland(en gång), men inte mer. Jag skulle förmodligen inte ha en aning om hur en giraff såg ut, inte varit så säker på att jorden var rund jag skulle förmodligen inte ens veta att det fanns större städer än stockholm. Det är nog så jag skulle levt för en hundra år sedan. Fatta vad tv, radio, internet gjort för människligheten. I stort sett alla kan ju få kunskap om resten av världen och universum nu.
Men det är ändå lite kul, att man kan uppleva världen från teven och internet. Utan sådanna medier skulle jag inte sett mycket mer än mitt hus, de skolor jag gått på och lite affärer, möjligtvis lite fina ställen i svergie och grekland(en gång), men inte mer. Jag skulle förmodligen inte ha en aning om hur en giraff såg ut, inte varit så säker på att jorden var rund jag skulle förmodligen inte ens veta att det fanns större städer än stockholm. Det är nog så jag skulle levt för en hundra år sedan. Fatta vad tv, radio, internet gjort för människligheten. I stort sett alla kan ju få kunskap om resten av världen och universum nu.
Mode = psykoligi
Mode/snygghet är ju faktiskt någon form av psykologi. Det är ju liksom hjärnan som bästämmer vad den tycker är snyggt. Så om man hittar vad i hjärnan det är som bästämmer det och lär sig hur det fungerar skulle man säkert kunna mannipulera alla man träffar så att man själv verkar vara snyggast i världen hur man än ser ut, liksom få sitt eget utseende att vara mode. Det skulle vara ballt. Jag ska sätta några miljoner på att forska på det när jag blir diktator över världen. Undrar om det finns modeforskare, borde finnas. Finns det något man inte forskar i?
Nu spöregnar det och ingen har stängt ytterdörren och stuprännan har svämmat över så att det liksom är ett vattenfall mitt i dörröppningen ^^ , fiiiint :D det får vara så.
Nu spöregnar det och ingen har stängt ytterdörren och stuprännan har svämmat över så att det liksom är ett vattenfall mitt i dörröppningen ^^ , fiiiint :D det får vara så.
Hjärnan hoppar trampolin o,O
Jag och Linnea satt som vanligt och filosoferade på en träning. Det var på det tiden då vi båda var friska och utan varken rygg- eller knäskador (eller hon hade skadat ryggen men viste inte hur illa och hoppade i alla fall).
"Har du tänkt på att det vi tänker bara är liksom en grötig klump med en massa små elstötar i?"
"Ja, faktiskt. Det käns lite äckligt, att det som är vi liksom bara är hjärnan"
(kommer inte riktigt ihåg det exakta samtalaet, var trots allt ett halvår sedan, tror jag :/ )
Tittar på Elise som hoppar. Bild i min hjärna: Elis hoppar och gör fliffis*, jag ser bara hennes hjärna och en lång svans av fladrande nervtrådar göra det. Kan inte beskriva hur kul det såg ut. Ingen blid i världen skulle kunna beskriva det som spelades upp inuti mitt lilla huvud. Ändå har jag gjort ett försök :D
"Har du tänkt på att det vi tänker bara är liksom en grötig klump med en massa små elstötar i?"
"Ja, faktiskt. Det käns lite äckligt, att det som är vi liksom bara är hjärnan"
(kommer inte riktigt ihåg det exakta samtalaet, var trots allt ett halvår sedan, tror jag :/ )
Tittar på Elise som hoppar. Bild i min hjärna: Elis hoppar och gör fliffis*, jag ser bara hennes hjärna och en lång svans av fladrande nervtrådar göra det. Kan inte beskriva hur kul det såg ut. Ingen blid i världen skulle kunna beskriva det som spelades upp inuti mitt lilla huvud. Ändå har jag gjort ett försök :D
Att göra, eller icke göra...
Jag har tänkt på en sak. När jag gör mycket på dagarna bloggar jag lite och tvärt om. Dagarna precis när jag kommit hem från sjön har jag bloggat rätt mycket. Har bloggat så mycket så att jag känt att jag inte kunnat publicera allt. Skulle bli för mycket på en gång. Men det kommer senare, har sparat det i utkasst, jusst nu har jag fem där :p . Jag gillar att ha några göra ingenting-alls-dagar ibland, man börjar tänka så mycket då ^^
Dumma fingrar
Jag blandar alltid ihop vokalerna på tangentbordet. Skriver E istället för A eller U istället för Å. Och de ligger inte ens nära varandra. Jag skulle förstå om jag ofta råkade byta plats på M och N. Men E och A. Det händer hela tiden och de ligger aldeles för långt bort från varandra för att det ska vara rimligt. Det måste ha något att göra med att båda är vokaler och de blandas ihop redan i hjärnan på något vis... jag vet inte.
Virituell bergodalbana
Tittade lite på gamla mosquitoavsnitt på youtube (ännu mer mosquito day i efterhand). Då kom jag på att det jag tyckte var roligast när jag var en liten fjärt var bergodalbanorna. Så jag började söka på det istället. Hittade inte många men kom och tänka på den gammla filmen på cosmonova med världens läskigaste bergodalbanor. Synd att jag typ bara var fem, sex år då :( . Tycker att den borde börja gå igen, det skulle jag gilla ^^
Undrar varför det känns så läskigt? Man åker ju alldrig på riktigt. Det måste vara något med att man lurar balanssinnet. Men det blir lite kul när synen och balansen upplever olika saker. Konstigt att det inte blir kortslutning...
Undrar varför det känns så läskigt? Man åker ju alldrig på riktigt. Det måste vara något med att man lurar balanssinnet. Men det blir lite kul när synen och balansen upplever olika saker. Konstigt att det inte blir kortslutning...
